Mina artiklar

2013-06-25Finland och Slovakien - små stora länder i Europa -- HufvudstadsbladetLäs mer »2013-03-21Politiskt bollspel med och på Cypern -- HufvudstadsbladetLäs mer »2012-11-10Obamas seger garanterar kontinuitet -- HufvudstadsbladetLäs mer »2012-10-15Vi är alla åldringar -- HufvudstadsbladetLäs mer »2012-06-17EU måste stöda Egyptens demokratibygge -- HufvudstadsbladetLäs mer »

En mobil arbetare

Det Sociala Europa består av många små och stora lagar och gärningar. Jag har mycket talat om problemen i arbetslivet. Jag har personliga erfarenheter av utmaningar och hård press i arbetslivet. I sådana fall måste någon försvara individen. Jag vill hjälpa till att stötta individen i all min verksamhet. De anställdas välbefinnande och krafter är det kapital som utgör grunden för både Finlands och Europas sunda ekonomiska tillväxt. 

När jag talar till det finska arbetets hjältar om att orka i arbetet och till dem, som är utmattade av en alltför stor arbetsbörda, och när jag uppmuntrar långtidsarbetslösa, vars känslor ofta rör sig mellan skam och depression, ja, då har jag själv på ett nytt sätt förstått arbetets viktiga betydelse som en grundsten för demokratin. 

Arbetstidsdirektivet är ett grunddirektiv för arbetslivet och det innehåller de maximala arbetstiderna och de minimala vilotiderna, men vart land måste i sin egen arbetstidslagstiftning genomföra detta minimiskydd för de anställda. Skyddet får givetvis vara bättre än EU-skyddet, men inte sämre. Själva direktivet syns inte direkt på arbetsplatsen, eftersom direktivets bestämmelser måste ingå i den nationella arbetstidslagen för att få bindande verkan på arbetsplatserna. 

Kommissionens ändringsförslag till arbetstidsdirektivet gick inte igenom i parlamentet i maj 2009. Största meningsskiljaktigheten gällde den maximala arbetstiden och opt-out klausulen. Parlamentet godkände inte tanken om att de nationella arbetsgivarna och arbetstagarna kunde komma överens om öka arbetstiden till i medeltal 60 timmar i veckan. Det rådde också oenighet om jourtid, uppföljning av övertid, ersättande vilotider, arbetsavtal och de högre funktionärernas ställning. Nu förbereder man ett nytt förslag och parterna blir som bäst inofficiellt hörda. 

S&D gruppen och fackföreningsrörelsen har krävt att också direktivet om utstationerade arbetstagare bör ändras, eftersom direktivets ursprungliga syfte att garantera alla anställdas lika behandling inte längre uppfylls. Minimidirektivet har blivit ett maximidirektiv. Reformen kräver dock mycket grundarbete och är ett resultat av långvariga förhandlingar. Det är klart att utstationerade arbetstagare måste behandlas lika som nationella arbetstagare visavi arbetsvillkoren och direktivet får inte förhindra mer förmånliga villkor för de utstationerade arbetstagarna. Kommissionens ordförande Barroso gav i september 2009 löften till parlamentet att ge ett direktiv om de utstationerade arbetstagarna för att motarbeta social dumpning.